Att tänka om.
Det är inte så lätt att vara lärare som folk tycks tro. Med jämna mellanrum träffar jag bland vänner på folk som i sina andra yrkesroller tvingas hålla ett eller annat föredrag, eller en presentation av något slag. Dessa tillfällen föregås oftast av långa förberedelser och rätt mycket ångest. Ibland måste dessa stackar till och med hålla TVÅ föredrag på en vecka! Som lärare står man inför sin, ofta ganska ovilliga, publik flera gånger om dagen, varje gång med ett nytt ämne för föredraget. Nyhetens behag är dock överspelat, eftersom både man själv och huvudtemat är rätt uttjatade för eleverna. När folk klagande undrar varför lärare inte bara kan försöka att göra lite rolig undervisning för en gångs skull så brukar jag fråga dem hur lång tid de själva lägger ner på att förbereda ett riktigt sprudlande och intresseväckande föredrag.
Men det är klart att jag själv också helst av allt vill att det ska vara ganska roligt i klassrummet. Dels har jag själv roligare på jobbet då, dels blir det bättre undervisning. Jag lägger ofta ner en hel del tid på att planera för en kurs - både för att täcka in kursinnehållet, hitta bra sätt att examinera och för att det ska bli lite roligt och intressant.
Idag slängde jag trots det en hel del sådan planering i sophinken. Plötsligt tittade jag på mitt kursupplägg och min inre gymnasieelev (jag tror man bär alla sina tidigare åldrar inom sig och helt enkelt måste komma ihåg att släppa fram dem emellanåt) protesterade: SKITTRIST! Hon hade ju rätt förstås. Så jag fick börja om.
När blir det bra då? Ofta när jag är spontan och inspirerad. Och alltid bara om jag verkligen kan mitt ämne ordentligt. Då kan jag släppa de vanliga formerna och uppläggen och lita på magkänslan. Sen måste man ha eleverna på sin sida också. De måste inte gilla ämnet i sig, men de måste tro på att jag faktiskt har ett intresse av dem. Det har jag, annars skulle jag bytt jobb för länge sen. Men ibland glömmer jag förstås bort det också. Då är det härligt med elever som sticker ut, och som påminner mig om att jag också har mer att lära.
Kommentarer
Trackback
