parrhesia

Det är inte så lätt att vara lärare som folk tycks tro. Med jämna mellanrum träffar jag bland vänner på folk som i sina andra yrkesroller tvingas hålla ett eller annat föredrag, eller en presentation av något slag. Dessa tillfällen föregås oftast av långa förberedelser och rätt mycket ångest. Ibland måste dessa stackar till och med hålla TVÅ föredrag på en vecka! Som lärare står man inför sin, ofta ganska ovilliga, publik flera gånger om dagen, varje gång med ett nytt ämne för föredraget. Nyhetens behag är dock överspelat, eftersom både man själv och huvudtemat är rätt uttjatade för eleverna. När folk klagande undrar varför lärare inte bara kan försöka att göra lite rolig undervisning för en gångs skull så brukar jag fråga dem hur lång tid de själva lägger ner på att förbereda ett riktigt sprudlande och intresseväckande föredrag.

Ja, de flesta av er i 3A, alltså. Länkar till de bloggar som kommit igång finns här till höger. De flesta av er verkar lätt förvånade över uppgiften att blogga, och de första inläggen vittnar om en säkerhet inför vad jag förväntar mig av er. Jag känner igen det där - motståndet mot att skriva, avigheten inför en uppgift som man inte på förhand vet att man kommer klara av. Men jag tror på att man ibland måste försöka släppa iväg sig själv på nya okända marker. Skriva utan mål. Lära sig under tiden. Se vad man åstadkommer och förvånas över det.

Inlägg nr 1: frivilligt innehåll

Inlägg nr 2: om bloggars kvalitet och läsvärdhet

Läsläxa: Ekegrens svenska sidorna 6-13 och 22-41

Rosemari Södergren driver Kulturbloggen och har skrivit boken Alla kan blogga, med förhoppningen att fler, framförallt människor med LO-yrken, ska börja blogga.  Genom bloggar kan fler människor göra sin röst hörd, och fler olika slags människors vardag beskrivs, menar Södergren.

 

Är det så? Har det ökande bloggandet medfört att vi människor får större inblick i andras liv och vardag - en inblick i den vardag som inte liknar vår egen? Eller läser vi möjligen framförallt bloggar som skrivs av folk som liknar oss själva, liksom vi framförallt talar och umgås med folk som liknar oss själva? Och gör vi våra röster hörda genom bloggande? Vem läser alla de här bloggarna? Politikerna?

 

Möjligheten att rakt av publicera sig själv i ett medium som är gratis och lättillgängligt för i princip alla svenska medborgare har onekligen förändrat hur vi kommunicerar skriftligt i vår tid. Under 1700-talet slog skrivandet igenom som vardagskunskap hos gemene man i Sverige. Genom bevarade dagböcker, brev och anteckningar har vi kunnat följa vardag och tankar hos andra samhällsklasser än den adel och borgarklass som dessförinnan ensamma hade tillgång till det skrivna ordet.Men på vilket sätt påverkar internet och bloggande som medium egentligen vårt skrivande? Spelar traditionella goda kommunikatörsegenskaper som stilistisk förmåga och korrekt och välformulerat språk fortfarande roll för att höras igenom "bloggbruset"? Vem läser vilken blogg? Och vem vill man bli läst av?

 

Ett tecken i tiden är väl den bloggportal som försöker kartlägga och "puffa upp" aktuella ämnen i bloggosfären. Man kan också börja orientera sig i bloggvärlden genom att titta på vilka de mest populära eller uppskattade bloggarna är. T.ex. de som i år kandiderar till Stora bloggpriset.  Gör det - orientera dig. Utmana dig själv och läs en blogg eller två som inte kunde varit skriven av dig själv eller din bästa kompis. Fundera över vad som är kvalitet när det gäller blogg-kommunikation. Och låt dig inte förledas att tro att kvalitet är detsamma som popularitet.